Man tänker sig gärna ett 7 fots spö med en # 4 lina, en 8 fotare med # en 5-6 lina o.s.v. Är detta traditionstänkande eller finns det fysikaliska skäl till detta? Spöet är ju en hävstång...
För egen del finner jag mycket ligga i detta men ytterligare två variabler bör beaktas; hur spöet böjer sig (aktionen) och fiskaren själv.
Vi kastar ju inte helt lika och lägger an kastet med olika kraft/intensitet. Därför uppfattar vi också spön olika; det som är passande för en kan t.ex. kännas för mjukt för en annan.
Spöet kan inte parera den extra kraft som denne trycker till med, han "driver igenom" spöets aktion (spöets optimala böjningskurva) och bryter därigenom dess ryggrad. Skulle spöet varit konstruerat med en annan aktion (brantare progressivitet), eller byggts för en tyngre lina eller byggts kortare, hade det säkert uppfattats som okay...
Generellt kan sägas att det finns ett harmoniskt samband mellan spölängd och linklass, och det är ett vettigt utgångsläge i ett resonemang. Men helt avgörande faktorer är aktionstypen och den fiskare som de facto ska använda spöet, för trots allt har månget spö konstruerats för de mest märkliga längd/lin – kombinationer, t.ex. 8 fotare för # 3 - eller # 8 ...och uppskattats mycket ! För att uppnå en lyckad kombination är det dock alltid en fråga om att välja en passande aktion.
VILKEN LINVIKT?
Egentligen bör spön inte kategoriskt klassas för en viss linvikt; ett välkonstruerat spö ska svara bra på flera linvikter.
Är det 8 fot eller längre kan förmodligen tre eller fyra linklasser användas utan att spöet "fladdrar" eller känns överbelastat. Detta hindrar dock inte att man föredrar en viss linvikt framför andra, en som får spöet att harmoniera med ens sätt att kasta på.
T.o.m. valet av linfabrikat kan påverka vad man tycker passar bäst. Det är högst normalt.
Fin öring från Arjeplog-fjällen