Skötsel av Split Bamboo Spön

Det är lätt att tycka att skötselråd är många och krångliga. Men att behålla ett split bamboo spö i god kondition handlar främst om att använda sunt förnuft. Omsorgsrutinerna blir givna och enkla:

  • Förvara spöet hängande i t.ex. en garderob. Där är det säkert torrt och mörkt och med en jämn värme. Heller inga solstrålar. Häng det fritt, med de grövre ändarna neråt.

  • Efter fiskedagens slut torkas spöet av med t.ex. lite hushållspapper. Stoppa inte ned det iEn väldigt fin Harr fodral/spötub innan det är helt torrt.

  • Foga samman spödelarna genom att skjuta ihop holkarna utan vridningar. Håll händerna så nära holken som det går. Kommer spödelarna snett, dra isär holken och försök på nytt. När spöet ska delas håller man i stället händerna långt ifrån varandra. Rullen bör också ha tagits bort. Orsaken är att man vill undvika sidpress i holken, vilket gör den svårare att dra isär.

  • Tvinga aldrig spöet över sin förmåga med alltför långa kast, onödigt tunga linlyft eller med en för tung lina. Ryck inte ner fastnade flugor med det, och liknande.

  • Ge akt på Din kaststil. Många vrider t.ex. handleden i bakkastet. Andra har en benägenhet att vinkla spöet onödigt brant ut från kroppen. Allt sådant belastar någon sida av spöet mer än en annan och spöet blir efterhand varaktigt böjt, ett s.k. "set".

  • Håll holkarna rena. Torka av hanholken med t.ex. hushållspapper och använd en örontops för honholken. Använd inga kemiska medel för de kan "torka ut" nickelsilvret. Nickelsilver innehåller nämligen zink som gör det självsmörjande.
  • Har spöet ett oljebonat rullfäste behöver det då och då lite kokt linolja som gnids in. Slarvar man med detta kommer rullfästet att suga fukt och det kan bli svårt att ta bort flugrullen efter en regnig dag.

  • Om en holk visar sig besvärlig att dra isär, är det bra om man har någon till hands.
    Man fattar ena handen nära den kärvande holken och den andra handen ett stycke ner på motsatt spödel.
    Så ber man den andra personen fatta motsvarande grepp från andra hållet.
    På så sätt får man inte bara dubbel dragkraft utan minskar risken för sidpress så gott som helt.
    Den mest besvärliga holk lossnar förvånansvärt lätt med denna metod.

Holkfix small

Förhållandet spölängd/linvikt

Man tänker sig gärna ett 7 fots spö med en # 4 lina, en 8 fotare med # en 5-6 lina o.s.v. Är detta traditionstänkande eller finns det fysikaliska skäl till detta? Spöet är ju en hävstång...

För egen del finner jag mycket ligga i detta men ytterligare två variabler bör beaktas; hur spöet böjer sig (aktionen) och fiskaren själv.

Vi kastar ju inte helt lika och lägger an kastet med olika kraft/intensitet. Därför uppfattar vi också spön olika; det som är passande för en kan t.ex. kännas för mjukt för en annan.

Spöet kan inte parera den extra kraft som denne trycker till med, han "driver igenom" spöets aktion (spöets optimala böjningskurva) och bryter därigenom dess ryggrad. Skulle spöet varit konstruerat med en annan aktion (brantare progressivitet), eller byggts för en tyngre lina eller byggts kortare, hade det säkert uppfattats som okay...

Generellt kan sägas att det finns ett harmoniskt samband mellan spölängd och linklass, och det är ett vettigt utgångsläge i ett resonemang. Men helt avgörande faktorer är aktionstypen och den fiskare som de facto ska använda spöet, för trots allt har månget spö konstruerats för de mest märkliga längd/lin – kombinationer, t.ex. 8 fotare för # 3 - eller # 8 ...och uppskattats mycket ! För att uppnå en lyckad kombination är det dock alltid en fråga om att välja en passande aktion.

7 ft. Parabolic, # 4http://www.splitcane.se/plugins/system/jcemediabox/img/zoom-img.png

VILKEN LINVIKT?

Egentligen bör spön inte kategoriskt klassas för en viss linvikt; ett välkonstruerat spö ska svara bra på flera linvikter.
Är det 8 fot eller längre kan förmodligen tre eller fyra linklasser användas utan att spöet "fladdrar" eller känns överbelastat. Detta hindrar dock inte att man föredrar en viss linvikt framför andra, en som får spöet att harmoniera med ens sätt att kasta på.

T.o.m. valet av linfabrikat kan påverka vad man tycker passar bäst. Det är högst normalt.

 

Fin öring från Arjeplog-fjällen

Fin öring från Arjeplog-fjällen

Split Bamboo eller grafit

Äger man ett grafitspö som man gillar, finns inget skäl att skaffa sig ett bambuspö. Det finns många bra syntetfiberspön i handeln.

Men dessa fabrikanter är ofta stora firmor som måste producera stora serier. Dessa serier måste därför kunna attrahera många köpare; spöna ska passa den genomsnittlige fiskaren.
Konkurrensen mellan fabrikanterna är också hård och människor idag är ju konsumentmedvetna.
Detta leder till att spöfirmorna tvingas bygga sin reklam kring mätbara fakta: styrka och låg vikt.

Logiken lyder:Vilande spö

  • Om ett spö har en starkare fiber är det ett bättre spö. 
  • Av två lika fiberstarka spön är det lättare det bättre spöet.
  • Ett starkare spö går att kasta längre med än ett klenare.

Argumenten pekar i en riktning, ett spö som når bortom vad fiskaren tidigare haft tillgång till, det" ultimata kastet"...

Härav den ständiga jakten på nya "space age" fibermaterial, som i sin tur påverkar aktionsfilosofin mot allt snabbare och styvare spön. Man bör dock välja sitt spö utifrån andra skäl än några få fysikaliska fakta; spöet ska ju följa en som en god kamrat på en förhoppningsvis lång fiskarstig.

Nu ska man inte tro att t.ex. grafit som spömaterial är begränsat till styva, toppiga spön, som kräver mycket kastarbete.

Materialet skulle säkert kunna matcha bambun om det användes annorlunda. Skulle spöfabrikanterna t.ex. överge "viktdoktrinen" och experimentera med homogena spön skulle man öka möjligheterna för andra, djupare aktioner.

Vikt i sig i ett spö är inget ont så länge spöet inte uppfattas som arbetsamt av det skälet.

Snarare bidrar ökad vikt till bättre "timing" bl.a. för varför uppfattar annars så många fiskare bambuspöet som så behagligt och kastbekvämt?

En norsk fiskevän använder 14-15 fots bambuspön för tungt laxfiske då han snabbt skulle bli uttröttad av ett mycket lättare, men snabbare, grafitspö; han viftar bara till några gånger och linan är där han vill ha den i stället för att ödsla kraft på att få ett grafitspö att arbeta som det ska.

Vikt är en viktig del av kastet; det varvar ner spöet så att det kan räta ut sig över en längre tidscykel = påverka linan under längre tid. Denna "långa påverkan" tar över mycket av kastarbetet och det medger att spöet slätar ut timingfel så att det blir lättare att korrigera linan; det är helt enkelt förlåtande.

   

Berndt och Atle         Berndt och Atle
Bernt och Atle - två av mina fiskekompisar sedan många är

 

Jämförelse mellan olika spömaterials tvärsnitt och följderna därav

Om man jämför prestationsmässigt likvärdiga spön i glas (svart ring), bambu (röd sex -kant) och grafit (blå ring) kan man notera att glasfiberspöet är avsevärt tjockare på varje given position.

Skillnaden mellan bambu och grafit är betydligt mindre. Den klinga som skär luften bäst blir givetvis den tunnaste, alltså grafiten, men mycket nära kommer bambun.

Glasfiberklingan ger ett betydligt större motstånd, så pass mycket att spön i detta material kan kännas sega då de måste drivas på mera än spön av fiberstarkare material.

Värt att notera är dock att bambuklingan, som är solid och därmed tyngre än grafit, kommer att skära luften/vinden med mindre ansträngning än grafiten. (Jfr tidigare resonemang under annan rubrik).

Anders Ekstorp, den nu bortgångne spömakaren, brukade alltid säga att ett spö "ska viska, inte vissla". Han menade att det svischande ljud som uppstår då ett spö drivs snabbt avslöjade ett dåligt konstruerat spö, eller i det här fallet ett material som kräver mer kastarbete än nödvändigt.

Jämförelse spömaterial

Spöaktioner och spökurvor

Vad menas med SPÖAKTION?

Ofta hör man någon säga: - Jag gillar snabba spön. Jag vill ha en snabb aktion i mitt spö.
En annan säger: - Jag vill ha ett långsamt spö,alltså en långsam aktion.
Nu är detta resonemang inte alls så självklart som det låter, för "aktion" är beskrivningen av spöets böjningskurva och har inget med "tid" att göra.
Kanske tänker man sig att t.ex ett toppaktivt spö bör vara snabbt och ett med djup aktion långsamt? Så enkelt är det dock inte; ett spö där främst toppen böjer sig kan vara nog så långsamt ( tiden mellan kastansats och spöverkan ) om det är långt och byggt för en lättare lina - och omvänt, ett kort spö med djup aktion kan bli nog så rappt om det konstrueras för en tung lina.

På samma sätt blir ett "snabbt spö" långsammare med en tyngre lina, och det med djup aktion påfallande mycket snabbare med en lättare.När man ska beställa ett spö är det klokt att ha detta klart för sig.
Inte heller är de gamla välkända begreppen som "medium aktion", "torrflugeaktion" , "helaktion" etc. så lyckade.Tyvärr är dessa ganska dimhöljda begrepp, subjektiva omdömen som varierar från människa till människa.

Någon fungerande terminologi finns helt enkelt inte, och aktion kan bara beskrivas genom hur ett spö böjs under belastning; man blir alltså hänvisad till siffror och diagram.
Som Du förstår kan man inte heller tala om en uppsättning av givna aktioner, då aktioner teoretiskt sett kan varieras i det oändliga.

 

 

Spökurvor

Så här brukar aktionskurvor vanligtvis presenteras i diverse artiklar och dylikt

När ett spö ska planeras kan man självfallet inte begära att beställaren ska ha tillräckliga kunskaper i aktionsteori och omedelbart kunna precisera vad han vill ha.  
Av det skälet är en förutsättningslös dialog så viktig; den ger ju spömakaren möjligheten att få en uppfattning om hur han ska bygga det spö som beställaren så hett längtar efter – "drömspöet".

Denna förberedande process är för den erfarne spömakaren ett intressant skede, något som sporrar och bryter av från en, kanhända, många gånger trist arbetsrutin.
Att vara katalysator i ett projekt så unikt som ett "custom rod", "a One of a Kind", ger stimulans att fortsätta långt efter det att det hantverksmässiga blivit en självklarhet

Den PARABOLISKA aktionen

"Fra Frankrig stammer et Konstruktionsprincip, der medförer, at en ny Betegnelse dukker op i Kataloger, nemlig Staenger med "parabolsk Aktion".

Som Navnet siger, taperes disse Staenger, saaledes at de under enhver Belastning krummer sig, uden at Stangens Böjning afviger fra Parablens Form, hvilket ser ud til at indebaere den bedste Udnyttelse af en Stangs Materialer, störst Holdbarhed i Tid, størst Motstandsdyktighed overfor Belastninger af varierende Art, yderste Udnyttelse af Kasteegenskaber i Forhold til Laengde og Vaegt.

FlyrodStaengernes Succes over Verden er uomtvistelig , og af saerlig Interesse er det, at de netop synes at indeholde Egenskaber, der er lige nyttige for Vaadflue- som for Tørfluefiskeren.
Det er min Erfaring, at dette Konstruktionsprincip fører til Staenger, der er lette at haandtere og mindre traettende i Brug end andre Staenger."

Detta citat är hämtat från Svend Saabyes bok "Om Fluefiskeri", utgiven på Skandinavisk Bogforlag år 1958.
Med tiden har jag mer eller mindre förknippats med paraboliska spön, och det är riktigt att jag ägnat dem såväl teoretisk som praktisk prövning under lång tid.
Denna aktionstyp är också den jag föredrar när jag själv drar på fisketur. Sådana spön har så många fördelar att det finns skäl att behandla dem mera ingående:

Med en snabb blick känner man omedelbart igen ett paraboliskt spö; klingan framför handtaget är synbart tunnare än på andra spötyper och när man svänger det i handen känns det omedelbart långt ner i spöet.

Själva ordet "parabolic" kommer av att spökurvan så att säga vänts tvärtom mot gängse spötyper så att det mesta av böjningen sker i buttdelen i stället för att gradvis öka som fallet är med t.ex. progressiva spön. Detta böjningsmönster ger intressanta egenskaper:

Spöet kommer att svara snabbt på minsta rörelse och ge maximalt långt hävstångsmoment. Detta gör att kastet kan påbörjas med bara en liten handledsrörelse och ändå ge tillräcklig press på linan.
Eftersom spöet slår tillbaka från en så låg punkt (framför handtaget) och överför kraftansatsen till spöspetsen via ett styvt mittparti, kommer det att påverka linan under längre tid efter det att kastet ansatts än om spöet vore av vanlig typ.
Känslan man får är att spöet äger en dynamoeffekt, det tycks accelerera.
Accelerera kan det ju inte men genom att spöets linpåverkan avtar långsammare än i andra spön, uppfattar man det så.

Denna linpåverkan över en längre tid är en stor fördel; den ger linan möjlighet att lättare driva igenom vind, den underlättar linlyften och "suddar ut felaktig timing".
Samtidigt reduceras antalet blindkast till ett minimum.

Diagram Parabolic vs. Progressive

Diagrammet visar två spöns taperingsvärden (måtten på klingan).
Den röda linjen visar ett semiparaboliskt spö, den blå ett spö av generell progressiv typ.
Båda är lika långa och kastar samma linor.


Eftersom spöet driver på linan så länge förbättras skjutförmågan, och man tjänar i medeltal in ett blindkast, en stor fördel.
Då ett paraboliskt spö svarar så lätt på kasthandens rörelser blir det också mycket lintolerant, och det är oftast möjligt att använda tre eller ännu flera linvikter utan att spöet känns överbelastat eller ger de vågiga linbukter, som är tecknet på att linan är för lätt för spöet.

Denna följsamhet visar sig också i att spöet kastar såväl kort som lång lina utan att kastaren behöver flaxa med linan eller ta i för de längre kasten.
Det kastar bra över samtliga praktiska distanser och är dessutom skonsamt mot tunna tafsspetsar.

Av det ovan skrivna kanske man får intrycket av ett mycket långsamt spö.
Det är riktigt att man kan kasta så långsamt att linan tycks flyta i luften, men aktionstypen medger också att man kan speeda upp linhastigheten för mycket snabba kast, inte minst p.g.a. att så få blindkast behövs.

Den som vill veta mera om de mekaniska betingelserna för kastet kan med fördel läsa "A Fly Fisher´s Life" (ISBN 0370013964) där författaren, Charles Ritz (ansedd som den som först utvecklade den paraboliska aktionen) förklarar sitt "High Speed/High Line "- kastsystem.

Med en bakgrund i såväl fiske- som casting-världen betonade Ritz linhastigheten och nödvändigheten av ett rätt ansatt, högt bakkast, men för flugfiskaren kunde systemet gott kallas: "Any Speed/High Line", då linhastigheten kan få variera efter fiskets art medan det höga bakkastet är en förutsättning för t.ex. en smal linbukt.

Alla paraboliska spön har en gemensam nämnare, den lågt liggande kraftzonen och ett styvt mittparti.Changing flie
Detta betyder dock inte att de behöver vara lika i alla avseenden; den paraboliska konstruktionsprincipen kan modifieras inom ett ganska brett spektrum, från extremt långsamma spön som Pezon& Michel´s " The Sawyer Nymph" till betydligt snabbare varianter som Paul Young´s "Parabolic 15", och de kan beräknas till ytterst känsliga, lätta spön dessutom.

Själv har jag konstruerat tre beräkningsformler, en som ligger mycket nära den ursprungliga definitionen, en något distinktare och slutligen en snabb aktion, som ligger på yttersta gränsen för att kunna kallas parabolisk "pàr definition ".
Alla tre är beräknade att ge maximal effektivitet och finess. Jag kallar dem helt enkelt "Parabolic","Semi-Parabolic" och "Quarter-Parabolic".

När jag först började experimentera med parabolics undrade jag var gränserna för ett användbart spö låg. Jag var t.ex. rädd för att butten i ett kort spö skulle visa sig alltför vek. Farhågorna var emellertid ogrundade.
I själva verket är det mycket lättare att beräkna ett paraboliskt kort, lätt spö än ett av gängse aktionstyp. Gör man ett beräkningsfel med bara någon 1/10 mm på något av de senare kan spöet visa sig bli alltför styvt eller alltför vekt.
Med paraboliska spön är marginalerna generösare. Samma sak gäller beräkningen av linvikten.
Jag har byggt spön så vitt skilda åt som 6 ft # 2 och upp till 9 ft # 10.
Ett speciellt spö minns jag särskilt . Det var ett kraftigt 8 ft spö avsett för torrflugefiske efter lax.
Vi testade det med en # 9 WF-lina. Det kastade ut hela fluglinan med två-tre blindkast.

Ed Engle, författaren till "Splitting Cane" frågade mig en gång vilket spö jag skulle välja om jag bara kunde ha ett enda.
Jag svarade att det skulle bli ett 8 ft semi-parabolic för lina # 5-6.
Han medgav att det skulle bli ett utmärkt allround-spö, och tillade att han så ofta undrat över varför amerikanska flugfiskare aldrig tagit aktionstypen till sig, bortsett från dem som var anhängare av Paul Young-spön.
Inte heller jag har någon teori om detta, men det är ett märkligt fenomen när så mycket talar för dessa spön.

Parabolic bending curve

Ungefärlig arbetskurva för ett Paraboliskt spö, d.v.s när spöet belastas under kastet.
Lägg märke till det styva mittpartiet som sänder ner kraftupptagningen till handtagets omedelbara närhet .
(Den blå rundeln simulerar flugrullen)


Carl i NorgeIdag är det många flugfiskare som sneglar åt bambuspön som ett alternativ till kolfiberspön, och oftast vill man då ha någonting som skiljer sig markant från de snabba spön man är van vid.

Kommer omställningen till t.ex. ett paraboliskt bambuspö att bli ett problem?
Givetvis en omöjlig fråga att besvara, men enligt min erfarenhet kan varje hyfsad kastare anpassa kaststilen inom en halvtimme, sådär.

Här kommer några kastråd:

    • Håll bakkastet högre än normalt och framkastet närmare vattenytan så att kastet görs i en svag "utförsbacke".
    • Bakkastet måste alltså ansättas med större kraft än framkastet (om det inte gäller rena distanskast). Flugpresentationen kan således göras ytterst diskret om man så önskar.
    • Koppla av under kastet. Kastarbetet ska inte vara intensivt, låt spöet göra jobbet.

    • Höj armbågen något i bakkastet. Då får man automatiskt ett högt bakkast.

    • Ge linan ett lätt drag i ansättningen av framkastet. Det ger oanade skjutegenskaper.

    • Träna gärna att kasta genom att endast vicka på handleden (ingen armrörelse).
    • Du lär Dig då hur lättkastat ett paraboliskt spö är och med denna behagliga kaststil kan man faktiskt uppnå minst 75 % av spöets kastpotential, vilket betyder att man utan svårigheter kan nå alla normala ståndplatser med minimal kastinsats.